Igår åkte Kim och Jack hem till Göteborg. Varje gång dom kommer är det lika roligt och varje gång dom åker blir jag lika ledsen...och då menar jag ledsen. Vi...Gabriel och jag åkte med dem en liten bit på vägen ner till Dockstadagen...efter en tur runt marknaden var det så dags att säga hej då...och tårarna kom som vanligt både för mig och Gabriel. Tänk att han och jag är så lika...trots att vi båda vet att vi snart ses igen. Jag hoppas nämligen kunna åka ner och hälsa på hos dom nån gång nu i höst. Men på nåt vis blir det så tomt efter dom. Trots att vi är 7 personer kvar här hemma.
Senare på kvällen såg Gabriel och jag en film som hette "Marley och jag" handlade om en familj och deras hund...då det var dags för slutet av filmen dvs då hunden dog satt Gabriel och jag och grät tillsammans. Så lika... men visst kan det vara skönt att få gråta lite ibland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar