Bloggsemester...

Har inte blivit så mycket bloggande den sista tiden...en hastigt bestämd Linköpingsresa...möte med FK...och en massa annat har gjort att det inte blivit av...men...det ska bli bättre

En aktiv dag...

Idag är jag mycket nöjd med mig själv...jag började dagen med en liten promenad med Thia...träffade en granne och pratade en stund...gick hem bakade en laddning stompakakor och lionbars...därefter var det dags att ta itu med städning av lille bilen...välbehövligt efter Norge resan...sedan en dusch innan det var dags att skjutsa in Gabriel till fotbollsträningen...och medans han tränade gick Mats och jag en promenad i Husum...då vi kom hem hade Jenny och Jonatan gjort middagen... jättegod... så det var bara att sätta sig till dukat bord...skönt...efter vi ätit ringde Olof en av Gabriels kompisar och ville sova över...så då blev det att ta itu med att röja fram golvet i Gabriels rum...oj...oj...oj va grejer grabben har...så när det var klart gick jag ner men soptunnan till vägen...därefter var dagen gjord och klockan hunnit bli 22.40...så nu är det bara soffan som gäller en stund innan sängen ska intas...ska bara få grabbarna att varva ner först

Hemfärd...och sorglig film...

Igår åkte Kim och Jack hem till Göteborg. Varje gång dom kommer är det lika roligt och varje gång dom åker blir jag lika ledsen...och då menar jag ledsen. Vi...Gabriel och jag åkte med dem en liten bit på vägen ner till Dockstadagen...efter en tur runt marknaden var det så dags att säga hej då...och tårarna kom som vanligt både för mig och Gabriel. Tänk att han och jag är så lika...trots att vi båda vet att vi snart ses igen. Jag hoppas nämligen kunna åka ner och hälsa på hos dom nån gång nu i höst. Men på nåt vis blir det så tomt efter dom. Trots att vi är 7 personer kvar här hemma.
Senare på kvällen såg Gabriel och jag en film som hette "Marley och jag" handlade om en familj och deras hund...då det var dags för slutet av filmen dvs då hunden dog satt Gabriel och jag och grät tillsammans. Så lika... men visst kan det vara skönt att få gråta lite ibland